Ja, bakom det opersonliga namnet finns en mamma som på grund av att hon måste leva under radarn för att inte bli röjd har valt att förbli anonym. Men det är inte personen i fråga som är intressant utan den historia som önskas berättas.
Jag kommer att berätta min historia men väldigt vagt, utan detaljer och opersonligt då jag måste vara försiktig med att inget jag säger kan härledas till min person för då måste vi fly på nytt och börja om allt från början.
I skrivande stund har vi fått flytta fem gånger. Det är mycket som kan gå fel, stängandet av ett bankkonto på ett felaktigt sätt, en bild på sociala medier, eller en gemensam bekant man stöter på när man handlar. Fel inskrivning av barn i skolan, ett öppnat medlemskap i en butik eller en förälder som tar bild på sitt barn eller filmar en skolavslutning eller ett sport engagemang.
Det gäller att tänka tusen gånger innan man tar ett beslut, försöka förutse alla utgångar av det fattade beslutet. Samtidigt som man måste ha en plan om något går fel och gärna en reservplan till.
Det är en pressad och svår situation att leva med skyddad identitet. Jag har träffat kvinnor som redan på kvinnojourer gett upp andra kämpar sig igenom den första tiden men orkar inte hela vägen, det är för många hinder och samhället finns inte riktigt där för att fånga upp.
Förutom de psykiskt tunga finns det många praktiska saker som inte riktigt fungerar som det ska.Post som kommer sent, svårigheter med att göra något så enkelt som att shoppa på nätet, öppna ett abonnemang och tusen andra saker. Men det svåraste är omgivningens bemötande som tycker att man ska vara nöjd med att man kommit loss från ett destruktivt förhållande.
Visst det är lätt för dom som lever ”fria” att tänka så, men vår personliga frihet blir inskränkt, våra val är få och att ständigt leva med en hotbild och en skräck över att bli röjd är påfrestande. Att hela tiden behöva planera om och omvärdera sina beslut.
Men mitt i allt kaos är det viktigt att finna sina smultronställen och det som förgyller vardagen, men att komma dit och finna en gnutta ro är en lång och oviss väg.
Hur som hälst väl mött och jag hoppas att ni får en insikt i hur det kan vara att leva under radarn som jag har valt att kalla det. Och till alla som lever som mig och mina barn vill jag bara säga ge inte upp, det är ok att misslyckas men res er hur många gånger än världen väljer att trycka er ner! För det är vi värda, att ge oss en chans.
Personligt
Att leva med skyddad identitet i ett en digitaliserad värld där allt man gör lämnar elektroniska spår är en stor utmaning.
Man får lära sig att gradera alla beslut och alla steg man tar i kategorier;
*Godkänd risk *Acceptabel risk *Hög risk *Nödvändig risk.
Hur lägger man upp strategier över hur man ska klara av livet som gömd och att ständigt vara på sin vakt? Hur är det rent praktiskt att leva med barn under sekretess.
Frågorna är fler än svaren, det finns inga sidor som man kan ” Googla” upp om hur man ska göra, hur man ska tTänka i olika situationer?
Det är en tröttsam resa som tar mycket på en, på alla plan men jag hoppas att min blogg ska hjälpa och underlätta för tjejer, kvinnor och mammor som lever eller har levt under hot eller våld.
Det finns många andra former av våld och förtryck men jag har valt att hålla mig till det som jag har gått igenom och upplevt.
Det finns även pojkar, män och pappor som lever under skydd eller med sekretess eller som levt i någon form av hot, våld eller förtryck. En glömd grupp, men dom har jag ingen erfarenhet av så jag kommer inte kunna skriva om dom.
Tanken att börja skriva var inte tänkt till en början att publiceras utan mer för min egen skull. Ett sätt att strukturera upp vad jag har gjort, hur och vad.
En tanke eller snarare dröm är att i framtiden att skapa ett forum som kan användas av myndigheter och kvinnojourer där de utsatta kan vända sig för att söka information och praktiska tips,tankarna är många men jag har lärt mig ett steg i taget!
Jag är ingen expert eller juridisk utbildad person, allt jag skriver om är personliga erfarenheter och åsikter.
Under min resa denna gång har jag haft en ovärdelig hjälp i form av min vuxenhandläggare som har trott på mig och stött mig samt de proffsiga personerna som är ansvariga för min placering samt många fler.
Leva med skyddad identitet 